Just an old man from some old country
Det finns en gammal man jag såg första gången i september förra året.
Då satt han på uteserveringen utanför konditoriet på samma gata som mitt jobb.
Och jag såg honom under hela den månaden.
Varje dag drack han svart kaffe och en smörgås.
Jag började på något sätt sympatisera med honom och göra upp om hur hans liv såg ut.
(som jag förut sagt att jag har som vana att göra). Som om jag kände honom.
Så gick det många veckor och han var inte där. Började nästan bli orolig. Men så en dag satt han där igen.
Och dagen efter det. Fast den dagen regnade det kolosalt mycket och jag kunde knappt ens se upp från under min huva utan att snubbla för regnet dränkte min syn.
Men där satt han, ute, i början på november i spöregn och drack sitt kaffe och åt sin genomblöta macka.
Och då blev jag sur, för personalen hade inte ens dragit ut markisen över hans huvud.
Så började jag se honom på bussen också. Min buss, tre stopp ifrån min hållplats.
Varje morgon hela vintern gick han på bussen och varje dag bar han sin tunna beiga trenchcoat och sin rutiga basker. Och jag som frös i min tjockaste vinterjacka.
Och jag tänkte att han också måste frysa, men han verkade alltid glad.
Så idag kl 9.13 klev han på bussen igen vid Anton Grevskotts vei och jag log.
Jag log för att han hade en så fin och varm vinterkappa på sig och jag tänkte att han kanske fått den av en gammal kärlek i julklapp. Och det gjorde min dag.
Kommentarer
Trackback
