Solen skiner och jag tror Nya Zeeland vill ge oss ett fint avslut.
Med lite sorg i bröstet men mest förväntan lämnar vi om några timmar Nya Zeeland och tar flyget över havet till en annan ö. Och 280mil bilkörning senare och många bussturer vill jag sammanfatta det såhär:
fantastiskt, häpnadsväckande men också fyllt med lite hemlängtan, väldigt kalla nätter i oisolerade hostel och många Wow..
Landet som har allt, som skulle kunna ha blivit vårt paradis får bli någon annans paradis och vi fortsätter vårt letande på det perfekta landet.
Den senaste tiden har kameran fyllts med otroliga bilder, här är några av dom.
Undervattensobeservatorie i Queenstown med dykande ankor och laxar.
Stoppade vid en parkering längs med Kaikouras kust och där låg en säl parkerad.
Anna var på valjakt i en helikopter.
Och vet ni, vi hittade en val! Lika stor som två helikoptrar med ett hjärta lika stort som en halv bil.
Dessutom fick Bernt prova dom världsberömda kräftorna som var stora som hus. (Detta är en halv)
Vi stannade i Lake Tekapo med sjöar av turkost glaciärvatten..
Och med en av världens mest klara och mörkaste natthimmlar. (Kan ni se milky way?)
Hittade runda stenar slipade av havet under ofantligt många år.
Och en grotta som också gröpts ur av havet.
Längs med motorvägen en halvtimme in i skogen hittade vi ett favoritställe.
En halvtimme senare låg under tidsvattnet en skog från jurassic tiden, 160miljoner år gammal naturligt konserverad.
Dessutom har vi klättrat på världens brantaste gata..
..och ätit en av världens bästa ostar.. Och allt detta i ett litet land nästan längst ner i världen.