En stund vara tacksam och se framåt
Idag är jag lycklig.
Jag har allt jag kan önska mig.
Jag har pirr i magen av allt spännande som jag kommer uppleva
och jag har insett att allting är min förtjänst.
Ingen har lagt en röd matta framför mina fötter, det är jag som kämpat.
Jag är glad för alla fina relationer jag har, att jag är frisk, att jag kan göra egna val och att jag lever där jag lever. Att jag har möjlighet att vara medveten, konsumera, bidra och ge tillbaka.
Jag är tacksam för alla fina människor jag har i mitt liv som inspirerar mig, får mig att tänka i nya banor
och ger mig massa energi. Alla människor jag mött runt om i världen, på folkhögskola, gymnasium och på olika arbetsplatser. Att jag vågat, att jag slängt mig ut fastän det skavt och gjort ont. Att jag rest mig och att jag hoppat.
Nästa steg är stort, men det måste göras.
Nu kommer jag!
Som att hitta en affär med massa retroläsk
Japp, det finns otroligt många saker som gör mig så förbannat upprörd att jag skulle kunna slå ner en betongvägg. Och inte nog med att jag blir förbannad, jag blir förbannad för att folk vägrar inse vad problemen är, att dom lägger så otroligt mycket fokus på totalt onödiga saker att man blir mörkrädd inför mänsklighetens framtid.
Men i sånna tider måste jag alltid ruska om mig själv, intala mig att jag gör rätt för mig själv.
Jag kan ta ett val för mig själv och leva efter mina moraliska principer, men jag kan inte göra det åt andra. Därför måste jag låta allting rinna av mig. Inbillar mig själv att jag har ett gore-tex skinn med en livstids garanti. Jag måste fokusera på saker som gör mig löjligt lycklig, saker som är mil ifrån de som gjort mig arg.
Och det lyckas. För, för det mesta är jag ganska glad. Och lycklig. Speciellt över små saker.
Det är jag bra på, att vara löjligt glad för små saker.
Tex som att hitta en affär med massa retroläsk!
Så glad att jag var tvungen att ta en bild, instagramma och dela med mig för att sprida lite glädje!
En tanke, nerklottrad någonstans i telefonen
Varför ska man ha ett jobb där det enda man tänker på är när man får gå hem?
finaste med onsdag
Bernt och en morgon med kaffe
Bernt är otroligt fin. Han är väldigt snäll, han bryr sig om människor och gör alltid sitt bästa för att hjälpa.
Bernt är en sån person som är bra på allt. Han är en idrottare, musiker, schackspelare, kock, rådgivare och en hejare på att städa. Det finns stunder då han går mig på nerverna men det är ju bra för att han är mig så nära.
Bernt är en person man alltid kan lita på, för när det väl gäller, när man tror att hela världen ska rasa ner över en, då finns han där och stöttar. Men inte på ett daltande sätt, han ger en bara kraft så att man själv reser sig. Får en att inse hur stark man kan vara och hur bra man faktiskt är. Och det är det finaste med Bernt, att han vill ge en det. Han vill att människor ska inse att dom är bra, att dom kan själv och står där bakom som en pappa som håller pinnen på cykeln när man ska lära sig cykla. Och när han släpper tror man fortfarande att man cyklar med hjälp av honom men man gör egentligen allt själv.
Bernt, han vet allt, fast han vet ingenting. Men det är just därför han vet allt.
Och han har en gåva, för det är det många som sagt.
Och snart ska jag få resa runt jorden med honom och jag kan inte komma på en bättre resepartner
än just
Bernt.
Note to thyself
Vet inte om jag är den enda som då och då hittar en massa random texter lite här och var.
Texter jag skrivit i en feberyra eller kärleksrus, döpt till något helt ologiskt och sparat på ett ställe någon aldrig kommer att titta.
Idag skulle jag öppna en mapp och råkade av misstag öppna dokumentet:
Note to thyself
Låter ju väldigt spännande, så jag väntade tålmodigt på att det segaste programmet i datorns historia skulle öppnas och detta är tydligen vad jag ville att jag själv skulle komma ihåg
Note to thyself: Stop falling in love with random guys and start figuring out what to do with your life.
Mål:
Tjäna pengar på något kul.
Ägna resten av tiden till att spela musik
......
Så, Jag säger tack till förflutna Anna och hoppas på att jag inom en snar framtid lyder mitt egna råd.
Nya converse i snö
Varför har du converse på dig i mindre än -10 grader och en halv meter snö?
Du bor i Trondheim och har haft jävliga vintrar hela ditt liv, nog måste du äga ett par vinterkängor!
Blöta fötter, fotsvamp, spruckna hälar, frusen en hel dag och ett par skor värda minst 700kr slängda i sjön.
Bara för att det är fint?
Det är inte fint, det är bara konstigt.
Jag stör mig varje gång jag ser dig och alla andra dumma norrmän som frivilligt går i tygskor i snö och slask.
Sluta göra min dag till en dålig dag.
Myten att norrmän är dumma måste bara stämma.
11 bilder från en tid långt borta
Tog en random mapp (Nikon maj3) från datorn och letade upp elva bilder som fick mig att minnas.
Som fick mig att bli glad, ledsen, nostalgisk, upprymd och längtsam.
Ett kapitel ur mitt liv. En vår på Geijer med turne, öppet hus, födelsedag och massa massa kärlek.
___________________________________________________________________________________
Under några månaders tid våren 2009 bodde vi åtta i en replokal.
Vi svettades, skrattade, bråkade, åt, fes och spelade tillsammans och reslutatet blev coverbandet
Cover Up och en veckas lång turne mellan Uppsala, Skåne och Göteborg.
Här är en bild från vår sista konsert tillsammans och vi var så glada att äntligen få en natts sömn i vår egen säng.
Henning var svettig och glad efter konserten.
Simon också. Kanske till och med ännu gladare.
Cover Up åkte på pre-turne i värmland och här står vi utanför PRO i Hagfors.
Det blev en liten kram stund.
Fina Ann gick sista året på musikal på Geijer.
Här är sista vårföreställningen där hon dansade, sjöng och framförde en fantastisk monolog.
Sen fick hon en Gud-va-duktig-du-är-kram av Agnes!
Jag kommer ihåg att jag satt en natt sälv på rummet.
Hade haft min då nya Nikon D80 några veckor och försökte lära mig alla funktioner.
Vet inte vad jag skulle lära mig med den här bilden men det blev en stund förevigad iallafall.
Bernt satt och skrev en dag på mitt rum och jag hittade ungefär 30 bilder på just denna stund.
Antagligen mixtrade jag med inställningar och försökte lära mig.
En av dom sista veckorna på Geijer och alla samlades på Hannas rum för hon fyllde år.
Måste varit den 20maj och alla var konstigt glada och ledsna på samma gång för att vi snart skulle skiljas åt.
Öppet hus på Geijer och rockarna hade en konsert i ett klassrum.
Agnes var fin och satt bredvid mig.
Jag blir lycklig av asfalt
I huvudet på väg till bussen och jobbet halv nio en lördagsmorgon
- jag älskar verkligen asfalt. Jag blir innerligt lyckligt av att få gå på bar mark. Repetition, jag älskar älskar verkligen asfalt. Sååå lycklig!
- Gud vad det är stilla ute halv nio en lördagsmorgon. Konstigt att det känns i luften att det inte är lika mycket folk ute. Halv nio en vardag kan min gata vara tom men det känns ändå i luften att staden är vaken. Nu är det helt tyst och luften ligger liksom still.
- first aid kit har fan lyckats. I tid och otid dyker enmylou (eller hur det nu stavas) upp i huvudet. Och att dom lyckades få Patti Smith till tårar. Och så fina dom verkar på Dom kallar oss artister.
- om jag måste ringa någon idag och fråga om dom ska ha bordet dom reserverat, Vad ska man egentligen säga då?
- igen påminner världen mig om att jag Måste bo i Paris. Ett gäng ungdomar sitter på bussen när jag kliver på. Dom pratar franska högt och jag D.Ö.R!
Jag och min envishet
Påstående:
Alla stora bloggare i Sverige idag äter lågkolhydratsdiet
Jag läser varje dag olika bloggar, alltifrån modebloggar, livsstilsbloggar till fotobloggar.
Iprincip alla dessa bloggare postar varje dag foton på frukosten de äter och allas frukostar innehåller noll kolhydrater.
Det är inget fel i sig, jag åt själv så under lång tid men när blev det en trend?
När blev det så otroligt populärt och hippt att skippa kolhydrater?
För två år sedan trodde folk fortfarande att kroppen iprincip skulle äta upp din hjärna om du åt lite kolhydrater.
Då postades inga bilder på ägg och smoothies, men däremot på bröd och havregrynsgröt.
Varje gång jag ser en bild på deras frukost blir jag anti och vägrar äta upp mina stekta ägg och fet yoghurt.
Som ett litet barn som gett bort sin leksak för att hen inte vill ha den, vill hen ha tillbaka leksaken när någon annan börjar leka med den, likaså äter jag demonstrativt vitt bröd med sylt på och o´boy till frukost istället.
Fast det finns inga foton på bloggen, och ingen vet.
Så det är egentligen bara dumt att sitta hemma och demonstrera när ingen ser.
Speciellt eftersom jag inte ens är så glad i varken vitt bröd eller sylt.
Det är bara min envishet som gillar sylt.
Födelsedag!
Happy birthday to me!
Fick världens finaste jordglob av Agnes, finaste skrivbok jag sett av Bernt och ett bidrag till resan från mamma och Peter!
Jag är så lycklig! Hela min familj är här, det är sol ute och vi ska på kakbuffe snart!
Dessutom har jag fått en massa grattis av alla underbara vänner man har!
Jag är världens lyckligaste idag!!
Skottland all over
Här kommer lite fler bilder från vår resa till Skottland i oktober
Mamma fick måla sin drömbild av Paris för det är dit hon och Peter ska åka i april.
Hon målade ett hus med trädgård och sol.
Alla dessa djur!
Hittade alla dessa djur i min telefon.
Kände att det var en sån dag idag!
Just an old man from some old country
Det finns en gammal man jag såg första gången i september förra året.
Då satt han på uteserveringen utanför konditoriet på samma gata som mitt jobb.
Och jag såg honom under hela den månaden.
Varje dag drack han svart kaffe och en smörgås.
Jag började på något sätt sympatisera med honom och göra upp om hur hans liv såg ut.
(som jag
förut sagt att jag har som vana att göra). Som om jag kände honom.
Så gick det många veckor och han var inte där. Började nästan bli orolig. Men så en dag satt han där igen.
Och dagen efter det. Fast den dagen regnade det kolosalt mycket och jag kunde knappt ens se upp från under min huva utan att snubbla för regnet dränkte min syn.
Men där satt han, ute, i början på november i spöregn och drack sitt kaffe och åt sin genomblöta macka.
Och då blev jag sur, för personalen hade inte ens dragit ut markisen över hans huvud.
Så började jag se honom på bussen också. Min buss, tre stopp ifrån min hållplats.
Varje morgon hela vintern gick han på bussen och varje dag bar han sin tunna beiga trenchcoat och sin rutiga basker. Och jag som frös i min tjockaste vinterjacka.
Och jag tänkte att han också måste frysa, men han verkade alltid glad.
Så idag kl 9.13 klev han på bussen igen vid Anton Grevskotts vei och jag log.
Jag log för att han hade en så fin och varm vinterkappa på sig och jag tänkte att han kanske fått den av en gammal kärlek i julklapp. Och det gjorde min dag.
En förbjuden natt
Jag har alltid tyckt hennes liv låter så spännande.
Alltid nya fester på höghustak, hångel med skäggiga skulptörer, finkänsliga musiker och ett hem som doftar rökelse och mystik. Och jag har alltid avundats henne, men så plötsligt kom jag ihåg den där natten för länge sedan. Min kväll med mystik och en förbjuden skäggig man.
Vi köpte 3,5or på seven eleven i hornstull mitt i natten en sommar.
Alla vännerna hade gått hem efter krogen men vi gick ner till tanto.
Gungade, lånade plaststolar från ett stängt cafe och drack folköl.
Och vi pratade, pratade ända tills solen gick upp och bussarna sedan länge börjat gå igen.
Han sa att jag var vacker och att han önskade att vi båda var singlar.
Jag sa att jag önskade samma sak.
Ölen tog slut och vi skiljdes åt.
Jag tog 134:an hem och lika snabbt som solen stod högt på himlen igen var natten borta,
som om den aldrig hänt.
Kiss på tåget
Jag har länge undrat varför det alltid luktar kiss på toaletten på tåg.
Man måste liksom stänga av näsan och försöka andas genom munnen för att få in så lite lukt och kisspartiklar som möjligt. Inga undantag!
Och det spelar ingen roll om man tar det första tåget från start-stationen astidigt på morgonen eller om det knappt är något folk på tåget, det luktar alltid kiss!
Men i julas när jag satt på toan på SJ-tåget till Karlstad slog det mig!
Medans vagnarna med jämn takt skumpade fram på ojämna tågrälsar försökte jag med all min kraft att hålla mig kvar på toasitsen (som jag uppenbarligen satt ner på) medan jag kissade.
Då kom snilleblixten, Uppdrag: Kissa stående på ett skumpigt tåg = Misson failed.
Och det är därför det alltid luktar kiss på toan.
Killarna (eller tjejerna som vägrar sätta sig helt på sisten) som envisas med att stå upp och kissa på ett rullande tåg, det är ni som sprider kiss! På toasisten, på golvet och gud vet var.
Och det är därför det luktar!
(Och sen såklart alla gamla tanter som alltid kissar utanför).
Men jag tror det främst är de ståendes fel.
Icke sant?
Jag är ett geni!
Sucker for temptation
Kommer ni ihåg att jag en gång berättade att jag är en riktig sucker för dåliga spel..
Weeellll, iTunes appen 26days of Christmas gav idag bort spelet pet shop. Och jag är fast!!
Det är typ det töntigaste och dåligaste spelet jag sett men jag kan inte sluta!!
Hjälp mig, någon?!
Det bästa med Norge, (9?)
Blåbärskex, rökt laxs, kaffe och rosa tröja. En vanlig dag på jobbet.
Saknar Sverige, redan!
Vill hänga med vänner på cafeen och barer.
Vill laga mat i mitt kök!
Fast jag kom på en sak till som är bra med Norge:
- dom säger tusen tack, hjärtligt tack, tusen hjärtligt tack osv stup i kvarten. Som vi säger tack säger dom tusen hjärtlig. Och det är så fint. Och man blir glad och känner att dom verkligen menar det. Det gillar jag nästan mest med Norge.
Förklaring
Eller snarare dåliga ursäkter till mina få och dåliga uppdateringar de senaste dagarna
Men också en inblick i mitt liv just nu:
- svininfluensan härjar i vårt hem, jag är smittad men det har ännu inte helt blommat ut
- jag jobbar ändå
- det regnar ute
- jag måste numer laga matlådor varje kväll
- det är för varmt i vår lägenhet
- vi har ingen mat hemma
- mina kläder luktar mögel och jag blir otaggad
- jag är sämst på att hålla saker jag lovat att göra
- puss
Årets nya löfte
Nyårs löfte:
Fortsätt att vara awesome!
Och det tycker jag också att ni ska vara.
Annars hade jag tänkt anta utmaningen att inte tacka nej till roliga erbjudande som kan göra mitt liv mer spännande pga dåliga ursäkter.
Jag ska alltså bli en Ja-sägare!
Inte låta trötthet eller depp-perioder bli ursäkt att inte gå på den där temafesten tex.
Har ni nyårslöften?
