En gång på ett tåg
Fantiserar om deras öden,
inbillar mig att dom lever James Bond inspirerade liv.
Eller ett liv som mitt drömliv med snälla barn och hus med odling på landet.
Hittar på alternativa liv. Fram och tillbaka.
Den gråa zonen när man reser. Att se städer.
Blir lockad att gå av i en håla ute på landet. Sitta på ett lokalt 60-tals konditori och lyssna på långa historier från mannen som suttit vid samma bord sen 1974.
Hallsberg nästa.
Kom och tänka på gången då jag köpte kaffe i kisoken och samtidigt råkade välta alla kanelbullar med min stora klumpiga väska och personalen blev sura. Eller den gången SJ bjöd på kakor och kaffe utan synbar anledning. Mitt i allt snökaos, när alla tåg var försenade och alla klagade på SJ och tilloch med vädret var SJs fel.
Då blev personalen i kiosken också sura, för ingen köpte deras kaffe.
Kontrollanten kommer och kollar biljetter. Hinner tänka att Hallsberg måste vara en evig väntans stad och vars enda syfte är att slussa resenärer vidare. Men dom har väl också ett gammalt konditori?
Återgår efter en stund till att fantisera ihop ett liv åt kvinnan snett mittemot mig.
Hon är nog en förklädd spion från Ryssland.
Eller en student som varit i Stockholm och mött sin framtida kärlek.
Trackback
