Nytt kapitel
Nu har jag bott här så många dagar att jag vet vilken tid min buss går på morgonen utantill. Så många dagar som krävs innan alla kläder fått en plats och maten i kylen också.
Jag har varit här så många dagar att den första entusiasmen över allt nytt har lagt sig och vardagen börjat komma. Och hemlängtan. Till Sverige, till Örebro, Skåne, Stockholm, till vänner som är ett samtal bort och till ett land där ett paket mjölk kostar som ett paket mjölk ska.
Varje morgon när jag går nerför backen till bussen måste jag ändå stanna en liten stund och se på den fina utsikten, även fast jag är sen och måste springa resten av vägen. För det är bra fint här i Trondheim. Overkligt..
Och nu när man inte är ny jobbet är det jag som lär upp de nya. Och när någon frågar, kan jag inte längre säga att det var förra veckan jag flyttade hit.
