1. När två tjejer från parallellklassen sa till mig att dom alltid tyckt om mig men sen vi började högstadiet har jag blivit en bitch.
2. När jag blev hetsad till att fylla två plastpåsar med vatten och kasta in i ett klassrum med pågående lektion.
3. När jag gick förbi 9a:s klassrum och ser läraren sitta själv och gråta, och jag gjorde ingenting.
4. När jag skolkade från mina favorit lektioner för att dom andra coola också gjorde det.
5. Att jag inte stoppade mobbningen av fina människor i min närhet.
6. När jag gav en tjej en örfil för att hon inte lyssnade på mig när jag pratade och det slutade med att hon väntade på mig vid cyklarna och ville ha slagsmål.
7. Att jag var så omöjlig mot min familj för att jag helt plötsligt fått attityd.
8. När vi hade vattenkrig tre gånger per termin, inomhus, i korridoren fastän vi fick kvarsittning varje gång och inte insåg konsekvenserna.
9. När vi bildade två långa rader på varsin sida av korridoren och puttade folk när dom gick igenom. Och alla skrattade och vi trodde att alla tyckte det var kul. Men nu i efterhand tror jag inte alls att dom tyckte det var kul.
10. Att jag rådissa killen som var kär i mig och som köpte ett jätte fint halsband till mig där det stod Anna på efter sommarlovet, och jag egentligen tyckte att det var fint men han var en tönt.
Så vad gör man när man sitter där, tom på idéer, trött på livet? När man helst av allt vill ligga under täcket instängd i en liten stuga.
Det här brukar jag göra
1. Gå ut och gå en runda. Byt miljö. Det värsta du kan göra är att vara kvar i samma rum som du suttit i dom senaste femton timmarna. Brukar du sitta i vardagsrummet när du ska spela/skriva/jobba, gör det på toan istället ex. Att byta rum är det enklaste och det ger alltid mig nya vinklar och inspiration.
2. Ring någon du tycker om väldigt mycket och som brukar kunna bryta ditt tråkiga dåliga tankemönster. Jag har massor av fantastiska människor omkring mig som jag blir extremt inspirerad av. Dom ger mig ny kraft.
3. Allt handlar om att försöka bryta det dåliga mönstret. Om du sitter vid ett tomt papper och försöker skriva, skriv om att skriva ( som jag gör nu ). Skriv inte om det du från början försökte skriva om, då fastnar du bara ännu mer.
4. Se en film eller lyssna på musik du mår bra av. Eller något som gör dig peppad, läs en bok, titta på bilder. Var kreativ men inte inom det du måste.
5. Baka, laga mat, ät, drick. Det skadar aldrig att få lite extra energi! :)
inbillar mig att dom lever James Bond inspirerade liv.
Eller ett liv som mitt drömliv med snälla barn och hus med odling på landet.
Hittar på alternativa liv. Fram och tillbaka.
Den gråa zonen när man reser. Att se städer.
Blir lockad att gå av i en håla ute på landet. Sitta på ett lokalt 60-tals konditori och lyssna på långa historier från mannen som suttit vid samma bord sen 1974.
Hallsberg nästa.
Kom och tänka på gången då jag köpte kaffe i kisoken och samtidigt råkade välta alla kanelbullar med min stora klumpiga väska och personalen blev sura. Eller den gången SJ bjöd på kakor och kaffe utan synbar anledning. Mitt i allt snökaos, när alla tåg var försenade och alla klagade på SJ och tilloch med vädret var SJs fel.
Då blev personalen i kiosken också sura, för ingen köpte deras kaffe.
Kontrollanten kommer och kollar biljetter. Hinner tänka att Hallsberg måste vara en evig väntans stad och vars enda syfte är att slussa resenärer vidare. Men dom har väl också ett gammalt konditori?
Återgår efter en stund till att fantisera ihop ett liv åt kvinnan snett mittemot mig.
Hon är nog en förklädd spion från Ryssland.
Eller en student som varit i Stockholm och mött sin framtida kärlek.
Ni vet sånt butiksbakat bröd från affärerna hemma. Det är det enda brödet dom har i norge ( eller ja enda är väl lite hårt att säga, dom har ju annat bröd men säkert 80% är färskt bröd bakat idag) Dyrt som stryk, men gott! Och det bästa av allt. Kneipp! En limpa bröd för 6kr, det slår inte ens Sverige! Vi äter kneipp till allt! Frukost, som hamburgarebröd, kvällsmat, middag. Det finns inget som slår kneipp!
Iallafall inte om man lever under budget!
Annars finns det mycket som slår kneipp.
Typ det dyra brödet här. Eller turkisk yoghurt.
Jag tror detta uppkommer speciellt ofta då man jobbar inom restaurangbranschen.
Det är svårt att inte vilja ge otrevliga gäster en stor knytnäve i magen!
Det finns dock vissa grundregler (plus 85st till, minst) som du som restaurang gäst bör känna till om du har något som helst intresse att göra en servitörs arbetsplats mer njutbar.
Jag rekommenderar dig att gå in på den härbloggen och lära dig ALLA regler utantill.
Tack för det och jag önskar oss alla trevligare framtida resturangbesök.
1. Självklart skulle jag göra det mest uppenbara och flyga runt hela jorden.
Kanske också ut i rymden. Fast det skulle jag nog inte våga föresten..
Jag skulle flyga till alla länder jag någonsin drömt om att åka till, så skulle jag säga hejdå till Sverige och leva i en ryggsäck som jag flög med på ryggen och jobba ihop mitt levebröd under vägen. Som en backpacker fast utan flygplan. Också skulle jag antagligen leva resten av mitt liv på resande fot. Det blir ju så billigt om man slipper betala flyg!
2. Jag skulle joina en flock flyttfåglar för att se hur dom har det. Jag skulle flytta med dom till värmen på vintern och vara hemma med dom i Sverige på sommaren. Så skulle jag också önska att dom kunde prata så att vi kunde hänga längs vägen, ni vet med lägereld och gitarr.
Ibland undrar jag vad man egentligen håller på med. Att man ägnar all denna tid åt saker som är tråkigt, för att sen gå och älta att det man gjort varit tråkigt och för att man har ångest att man inte gör något som är kul. Låter det som ett sätt att spendera sitt liv?
Det är ingen, INGEN som kommer tacka dig för alla dessa saker du gjorde för alla andra. Din gamla chef som du slava för kommer inte ringa upp dig om 50år och säga, Anna tack för att du alltid ställde upp för mig! Nä, ingen chef och ingen lärare kommer komma ihåg vad du gjort och att du jobbat dig blodig.
Och i slutändan, vem gör du saker för? Dig själv kanske? Så att du kan inbilla dig att du kommer leva ett bättre liv i framtiden? Då kan du räkna med att alla andra också gör det.
Man borde istället sluta vara en arbetsmyra och ägna lika mycket tid på att bli riktigt bra på det man älskar att göra. Gör man det så lovar jag att du kommer kunna leva på det, dessutom kommer du slippa dö med ångest.
En gång i tiden bodde jag i Oslo med fyra fina vänner. En natt bestämde vi oss för att skriva saker som karaktäriserade oss. Det flesta fick fina ord som beskrev deras personligheter såsom snäll, rolig, omtänksam osv. På mig skrev dom "nessecärer". Tydligen hade jag lyckats få med mig sju nessecärer som jag otroligt nog använde, allihopa. Vet inte hur jag lyckas med det men jag gillar att dela upp sakerna jag har i olika kategorier så att jag har koll. Jag har tex en liten nessecär som jag har det smink jag använder dagligen i och som jag tar med mig på kortare resor. Jag har en mellanstorlek där resten av mitt smink ligger, det som inte får plats i den lilla. Sen har jag en stor där jag också har smink men där jag också får plats med bodylotion, deo, tandkräm osv. Tre till smink.
Sen har jag tre till smycken och två till nagellack.. Men i mitt försvar vill jag säga att jag bara köpt en av dom. Resten har jag fått. När jag önskat mig. I present.
Okej jag har nog ett problem.
Det tog tre år på gymnasiet och ett halv år efter gymnasiet för att vi skulle falla i samma nivåer och börja umgås. Bli vänner och inse hur vi inspirerar varandra.
En tripp till london, ett år på Liljeholmen folkhögskola och massa av fikor på Rimforsa cafe senare är vi där vi står idag. Det kan gå ett halvår utan att vi hörs, men plötsligt finns hon inne på facebookchatten sent en tisdagkväll och det slutar alltid med att vi sätter nya ideer och drömmar i huvudet på varandra.
När jag behöver inspiration är Antonia den som levererar.
Kvinnan, myten, legenden.
Hon är idag en av de mest fantastiska artisterna jag vet och ingen bör missa henne, hennes liveframträdanden, hennes texter och musik.
Hon släppte i höstas två album som finns på spotify och i sommras var jag på södra teatern för att se henne spela tillsammans med Kvinna till Kvinna evenemanget.
I Norge föds man med skidor på fötterna sägs det. Men jag tror fanimej att löpardojjorna är medräknade där också. I Trondheim gäller inte samma modetrender som i resten av världen, Nepp här är det träningskläder och träningsskor som gäller. Och inte är man duktig om man tränar inte, nej man är dålig om man INTE gör det.
Inget dåligt egentligen utan mest bara bra. Lovar att dom har längre livslängd här än tex storbritanien där alla verkar vara lite småfeta. Och inte konstigt att Norge är ett så dåligt musikland, deras hobby är ju för fasiken träning! I Sverige har vi bara en massa hipsters och flummare som sitter i studios och producerar hits efter hits. (men mer om det en annan gång)
Nej, Norge tränar dag som natt och inget väder kan stoppa en norrman på löptur!
Har alltid haft väldig respekt för auktoriteter, speciellt som liten. Utmanade aldrig, icke provocera.
Löd alltid i skolan och satt tyst i ett hörn på lektionerna.
Men oj vad jag längtade.
Och vad jag avundades de personer som bröt regler och testade gränser, jag var för feg.
Jag längtade speciellt efter att våga korsa parkeringen på tio-rasten i mellanstadiet.
Som Linus och Johanna.
Jag brukade stå och se långt efter dom från skolgården när dom försvann ut mot friheten, mot bulle med bulle i kiosken på torget.
Jag och Jessica stannade alltid kvar på skolgården och åt våra skalade morötter och delade kiwis.
Ibland fick vi färsk kokosnöt av Jessicas mamma, det var nästan lika coolt som bulle med bulle.
Tiden gick och vi kom till högstadiet. Där fick man göra som man ville.
Då kunde man tillochmed våga skolka från lektionen och gå till kryssets bageri för att köpa stora kringlor med massa socker på. Och salta S och bulle med bulle. Men då blev jag tjock. Och mamma blev tokig för att jag alltid kom hem mätt efter skolan.
Så kanske var det tur att jag hade sån respekt för auktoriteter. Jag klarade iallafall mellanstadieåren utan bull-ringar runt magen och arga mammor.
Jag har slutat drömma. Sa han.
Varför? frågade jag..
För när man var ung hade man hela livet framför sig.
Allt man gjorde var man bra på.
Man kunde lyckas om man bara kämpade. Att drömma var en självklarhet.
Men nu är man gammal och allt man gjorde då har man slutat med.
Inget man gör nu kan man drömma om. Nu är det bara mål man har.
Realistiska jävla mål som tar död på drömmarna.
Därför har jag slutat drömma.
Fick ett samtal, blev överlycklig. Woman of the year, Fuck yeah, tänkte jag. Det här är stort.
Dom ville ta bilder till omslaget, börjar bli van vid fotograferingar.
Men helt plötsligt står jag där naken. Förstår inte hur jag hamnade här.
Har jag blandat ihop vilken award jag fick? Dom sa väl Woman of the year?..
Försöker göra det bästa av situationen, hitta en pose där jag visar så lite som möjligt.
Men alla som befinner sig i studion är män, tillochmed make up artisten. Jag känner mig ledsen och utsatt.. Obekväm.
Längtar till att få ta på mig lite kläder och vara färdig med fotograferingen..
Jag undrar om alla som vann i år också fotas naken.. Dom kanske har ett nakentema på vinnarna i år..
Se hela den nakna sanningen eller något i den stilen..Fast det låter lite långsökt..
Hinner få tanken att bilderna kanske inte blir så utmanande som jag tror, dom kanske gör något artistiskt, konstliknande vackert av det.. Men jag blir besviken..
På vilka grunder blev jag egentligen Woman of the year? Trodde jag hade något bra på gång.
Efter att bomben släppts såg jag att någon tagit saken i egna händer..
Nice twist girl! @Tracey
Bild från A girl´s guide to taking over the world på Facebook.
Jag önskar att jag aldrig ställt upp. Undra om folk förlorat respekten för mig nu? Har jag sabbat min image..
Minns ni när man var liten och tvunget skulle sjunga med i alla engelska låtar men inte förstod ett enda ord.
Så allt blev bara en enda salig röra med låtsasord som för en själv var helt rätt och självklara.
- He stay fom the top of ma dom, asa rock rock raka raka raka makafon.
- Yo a say a wadda want, wat a really really want, so tell me wat a want what a really reslly want, I wanna Hu i wanna Hu I wanna eiilli elli ella wanna zigga zig ZA!
Eller så kan man sjunga som Bernt, Go west in the cristmas time, Go West when the weathers fine.
Helt plötsligt nappde det i spöet. Vi blev alla förvånade, ingen hade förväntat sig en fisk. Men där låg den.
På klipporna och gälarna kipade efter luft. Jag kunde inte se på, pappa slog huvudet mot klipporna för fisken var för stor för att knäcka nacken på. Det ryckte i musklerna i säkert en kvart efter.
Jag tyckte det var obehagligt, men man måste leva efter sina egna ord och jag har alltid sagt att ska man äta djur ska man kunna jaga och döda dom själv.
Så där stog vi med en torsk för tre personer, ingen påse att ha den och säkert två timmars promenad hemifrån. Så vi fiskade lite till, hittade en gammal bildäckspåse att ha den och tog den enda bussen tillbaka till byn.
Vi gick på kakbuffe på Mormors Stue, hela tiden med vår lilla torsk i påsen.
Få en av dina närmsta vänner på besök. Och din käresta om denne inte bor där. Köp 1kilo godis från Lidl.
Ät kneipp. Se på alltifrån New girl till mobbade killar som slänger folk i marken och Umbilical brothers. Fäll ut bäddsoffan och ligg i den sängen så det finns mer plats. Gå en runda och jaga upp en hund som tror du vill leka. Se på lite till. Typ Eddie murphys standup comedy. Och Björn Gustavssons oförglömliga debut i parlamentet. Avsluta kvällen med ett slagsmål mellan dig själv och dina käresta. Lägg dig med ömmande armar men med ett leende. (du vann slagsmålet)
Och som tur är har vårt fina välfärdssamhälle sett till att de flesta sjukdomar kan botas.
Jag kan stolt presentera
Botemedlet mot Feminism!!
Lider du av dessa besvär? Svarar du Ja på någon av dessa frågor är du sjuk.
- Är du emot olika lön för lika arbete? - Är du emot samhällets objektivisering av kvinnans kropp? - Tycker du att män och kvinnor ska få samma förutsättnigar? - Och tycker du att män som våldtar ska få högre straff?
Hemma. Sötsugen. Pank. Tomt i skåpen. Orkar inte varken handla eller baka. Cravings. Måste ha NU!
Världens enklaste men funktionsfyllande
CHOKLADBOLLAR 10st
50gram smör
lite mindre än 1dl socker
2,5dl havregryn
1,5msk kakao
1tsk vaniljsocker
minst 1msk kaffe
Blanda socker och smör först med händerna. Blanda och mojsa sedan ihop resten och rulla i kokos! Färdigt att smocka i sig framför White Collar eller Suits!
För att hon skriver så man gråter och skrattar. Och hon får en att längta till saker man inte visste att man längtade till. Att sedan har otroligt många och fina bilder gör det hela inte sämre.
Fridas blogg har jag följt ganska länge. Och det är kul att se hur hennes blogg vuxit! Dessutom är hon en hejare på alltifrån mode, inredning till träning och på att rita. Lite av varje så att säga, måste kollas in!
Det är då jag alltid är ledig och Bernt också. (Söndagar i Norge är fortfarande vilodagen)
Mitt huvud har hunnit släppa jobbet och fylls på nytt med inspiration och jag kommer ihåg vad det är som är värt i livet.
Dagen brukar alltid sluta eller börja med en lång promenad där vi bollar ideer och diskuterar framtiden.
Eller med att jag hoppar upp och ner i soffan och känner mig levande för att jag har nya projekt på gång.
Det är skönt att ha söndagar för måndagen blir alltid lite lättare att komma igenom.
Om söndagen inte är en ångest-söndag det vill säga. Men det kan vi ta en annan gång.
Saken är bara den att projekten jag startar ligger alltid och vilar fram till nästa söndag då jag har kreativa dagen igen och då kommer jag alltid på ett nytt projekt som är intressant som i sin tur vilar till nästa söndag... Ja ni ser ju mönstret..
Anna är en hyggling tjej (alltså då menar jag världens bästa).
Hon är super kul och alltid på. (hon får mig att skratta och vill alltid ut på hyss)
Hon är väldigt mycket som mig. (det bästa i mig då)
Finaste stunderna har de senaste året varit med Anna.
Och under vår korta relation har det kommit sig att jag landat med Anna och på alla sätt kan vara mig själv. ( då menar jag på alla sätt, bli arg för att Bernt skar paprikan för tunt, dansa olika mat-danser, ha panik över dumma lärare och vara handikappad) Hon har tillochmed borstat tänderna på mig. Och matat mig och klätt på mig.
För hon ställer upp, den där bollnäs tjejen med världens största hjärta. Och det finns ingen ände på min (kompis) kärlek till henne.
Och snart hoppas jag på att vi får vara på samma ställe igen.
Så att hon kan sova hos mig sju dagar i sträck, laga mat och smocka i oss godis med nerladdat Modern Family.
Anna talar skånska men har flytt skåne sedan en lång tid tillbaka. Nu har hon sitt hem där hatten ligger.
En rastlös själ som inte kan stanna allt för länge på samma ställe. I mars åker hon på en tre månaders upptäcksresa i Nya Zeeland och Australien.
Längs sina resor runt om i världen finns pennan och kameran i högsta hugg och det är text och fotografi som ligger närmst hjärtat.
Välkommen in till värmen i Annas digitala rum.
- Vardagsting